I många lajvsammanhang är det underförstått att alla har två identiteter och att man inte pratar om detta. Dels är man personen som deltar i lajvet, den man presenterar sig som. Och dels är man den personen vars liv man sedan åker hem till. För att känslan i lajvet ska vara äkta pratar man inte ofta om vem man egentligen är, och det kan nästan betraktas som dålig stil om man börjar prata om sin vardag. Kanske för att den ofta går dåligt ihop med språket man använder på lajv. Om spelet utspelar sig i Sverige på 1500-talet brukar många entusiastiska lajvare prata gammal svenska till exempel. Många fascineras av detta och vill att deras riktiga identitet inte ska vara känd. Om man träffar nya personer på ett lajv lär man aldrig känna dem i verkligheten utan träffar dem bara i den påhittade lajvmiljön. Naturligtvis finns det även de som ser annorlunda på lajvstämningen och träffar många nya vänner på lajv. Det är som sagt en intensiv hobby som är rolig att dela med andra.